ett annat ord för rosa elefanter
Prepare
Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Guds) ankomst.
Imorgon (eller, om man nu ska vara exakt, om 23 minuter) är det första advent. Igen.
Det är min artonde första advent. Eller nittonde, beroende på hur man räknar. I vilket fall. Jag är inte kristen, och kommer förmodligen aldrig att bli (bara för det kommer jag säkert att utbilda mig till präst när jag är 47), men det är något med advent. Något med ljusen i fönstren. Något med decembernatthimlen och kylan i luften. Något med alla förbannade jävla julsånger som jag kan utan och innan, framlänges och baklänges och uppochner. (Och, inte att förglömma, den förbannade julklappshysterin och all hysterisk stress över allt som måste (?) göras!)
Första advent, fjärde söndagen före juldagen och första dagen i kyrkoåret, egentligen Första söndagen i Advent.
Jag ska inte försöka skriva färdigt det här inlägget innan denna första söndag. för då har jag bara tolv minuter på mig. Och jag är en jävligt seg människa. Första advent ja, vad tänker man på då? Ljus? Längtan? Väntan?
Väntan. Väntar vi inte alltid på något?
Är inte hela livet egentligen bara en lång jävla väntan?
(På vaddå? Döden då kanske?
Yes, för här ska vi göra allt för att låta melankoliska och megadeprimerade.
Nej, realism kallas det.
Tja, allt är relativt.
Nej. Det är det inte.)
Men anyway. Vad jag försöker säga är (att jag inte har något vettigt att komma med) att det är något med hela den här månaden. December. Advent, julkalender, lussebak, pepparkakor, lucia, julafton, nyår, mellandagsrea, julklappar, allt det där ni vet. Det är som om hela December är en enda lång högtid. Och medan vi väntar i advent (vad vi nu än väntar på; Jesus, löneförhöjning, snö, billigare bensin, julkalenderns upplösning, världsfred you name it) försöker vi hinna med så mycket så möjligt, som om alla andra månader bara varit en förberedelse, en väntan, på december då allting plötsligt ska göras. Måste göras.
Så nu
precis nu faktiskt
(Faaast... nu är det ju inte nu längre...
Nej och du kan ju bara ta och hålla käften.)
bestämde jag mig för att den här decembermånaden
denna advent
så ska jag ta mig tid att vänta
vänta på riktigt (även om jag, som sagt, tycker att väntar är det enda jag gör.)
men jag ska vänta.
Och det ska bli jävligt spännande att få reda på vad det är jag väntar på.
23:59 30/11 2008
Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Guds) ankomst.
Imorgon (eller, om man nu ska vara exakt, om 23 minuter) är det första advent. Igen.
Det är min artonde första advent. Eller nittonde, beroende på hur man räknar. I vilket fall. Jag är inte kristen, och kommer förmodligen aldrig att bli (bara för det kommer jag säkert att utbilda mig till präst när jag är 47), men det är något med advent. Något med ljusen i fönstren. Något med decembernatthimlen och kylan i luften. Något med alla förbannade jävla julsånger som jag kan utan och innan, framlänges och baklänges och uppochner. (Och, inte att förglömma, den förbannade julklappshysterin och all hysterisk stress över allt som måste (?) göras!)
Första advent, fjärde söndagen före juldagen och första dagen i kyrkoåret, egentligen Första söndagen i Advent.
Jag ska inte försöka skriva färdigt det här inlägget innan denna första söndag. för då har jag bara tolv minuter på mig. Och jag är en jävligt seg människa. Första advent ja, vad tänker man på då? Ljus? Längtan? Väntan?
Väntan. Väntar vi inte alltid på något?
Är inte hela livet egentligen bara en lång jävla väntan?
(På vaddå? Döden då kanske?
Yes, för här ska vi göra allt för att låta melankoliska och megadeprimerade.
Nej, realism kallas det.
Tja, allt är relativt.
Nej. Det är det inte.)
Men anyway. Vad jag försöker säga är (att jag inte har något vettigt att komma med) att det är något med hela den här månaden. December. Advent, julkalender, lussebak, pepparkakor, lucia, julafton, nyår, mellandagsrea, julklappar, allt det där ni vet. Det är som om hela December är en enda lång högtid. Och medan vi väntar i advent (vad vi nu än väntar på; Jesus, löneförhöjning, snö, billigare bensin, julkalenderns upplösning, världsfred you name it) försöker vi hinna med så mycket så möjligt, som om alla andra månader bara varit en förberedelse, en väntan, på december då allting plötsligt ska göras. Måste göras.
Så nu
precis nu faktiskt
(Faaast... nu är det ju inte nu längre...
Nej och du kan ju bara ta och hålla käften.)
bestämde jag mig för att den här decembermånaden
denna advent
så ska jag ta mig tid att vänta
vänta på riktigt (även om jag, som sagt, tycker att väntar är det enda jag gör.)
men jag ska vänta.
Och det ska bli jävligt spännande att få reda på vad det är jag väntar på.
23:59 30/11 2008
Kommentarer
Postat av: Emma
Det där med att vänta ja.. Jag tror att vi väntar på nåt bra, du också! PUSS!
Postat av: Alko
Hahah, lovisa är hysteriskt ball, tycker jag.
"Vad jag försöker säga är (att jag inte har något vettigt att komma med) att det är något med hela den här månaden."
Trackback
