loni

Jag är helt jävla fucked up. Är jag en av dem som står och viftar med armarna som en väderkvarn och alltid är ett steg efter alla andra. Som inte fattar och tänker "nej, det här var kanske inget för mig", utan bara fortsätter att skämma ut sig gång på gång?
Jag älskar seriöst att dansa. Jag älskar det. Och har alltid gjort. Därför blir jag så jävla besviken och arg på mig själv när det verkligen inte går. För det gör seriöst inte det. Jag har liksom ingen koll på mig själv, ingen kordination, ingen kontroll, ingen hållning, ingen rörlighet, ingenting.
Jag vet. Dessa negativa tankespiraler leder ingen vart och strider mot all cognitiv psykoterapi som finns. Men:
Inget positivt tankesätt i världen kommer få mina ben att gå ner i spagat.

Annars då?
Jorå, såatteeeh...
I väntan på dansen gick jag in på biblioteket för att låna den där engelska boken. Men The hitch hikers guide to the galaxy lös med sin frånvaro så jag gick och sökte på en annan bok jag vill läsa. Som inte fanns inne. Så jag prövade en annan. Som jag inte hittade. Så jag gick randomnly runt och drog ut böcker som såg roliga ut. Och ställde in dem igen. Så jag gick till Fantasy-hyllan och upptäckte att det var längesedan jag var där. De hade fått in mycket nytt. Och jag upptäckte hur kräsen jag är. Omslaget måste tilltala mig, titeln, måste tilltala mig, baksidan måste vara exakt så som jag tänker mig att en fantasybokshandling ska vara och språket måste vara precis som jag vill ha det.
Jag gick ut från biblioteket fem minuter innan de stängde. Vid bron insåg jag att dansen inte började förrän om en timme så jag sprang tillbaka igen, ryckte åt mig en bok från filosofihyllan och betalade mina fyra kronor i böter för försenade böcker.

Tillbringade fyrtio minuter med att fundera på om "ingenting" finns ("så när vi säger att ingen kom på festen avser vi att förneka att någon kom på festen - inte att hävda att åtminstone en person infann sig, nämligen "ingen", "ickepersonen", personen med den ganska osociala egenskapen ickeexistens"), om jag kanske är den enda människan som faktiskt existerar och på om bananer har en motsats ("det ska erkännas att "ickebanan" inte är ett ord vi behöver använda särskilt ofta, men det kan inte hindra oss från att helt riktigt hävda att du och jag (och Eiffeltornet) har något gemensamt, nämligen det faktum att vi är ickebananer").

Föresten!
The sky falling down
Måndag 11.30
Onsdag 10.00
Torsdag 18.00
i Filmsalen
Be there or be dismembered.

Avslutar med en låttext bara för att ingen någonsin aldrig (korrekt svenska) läser dem ändå.