Kramas för de ensamma
Vissa dagar. Är bra dagar. Dagar då benen går av sig själva. Då ingenting känns tungt och jag kan se mig själv i spegeln och sedan titta en gång till bara för att jag är så snygg. Dagar då skrattet hela tiden kittlar i halsen, just av ingen anledning alls. Du har hela livet framför dig och kan dansa dig igenom det. Varenda en av de dagarna kommer jag kanske inte alltid minnas. Men de finns där. Och gör livet värt att leva.
Vissa dagar. Är sådana där mellandagar. Utan rea. Sådana där dagar som liksom inte riktigt spelar någon roll. Du kunde lika gärna legat kvar i sängen. De dagar som bara fyller ut. Som jag aldrig kommer att minnas, aldrig kommer ägna en tanke. Hur många sådana dagar har jag inte levt?
Vissa dagar. Är minnesvärda dagar. Sådana där dagar som för alltid kommer bevaras i hjärtat, bra som dåliga. Dagar som förändrar. Eller dagar som förgyller. Eller förstör. Hemska dagar, underbara dagar. Lärorika dagar. Och ibland är även småsaker värda att minnas. Stora eller små dagar. Dessa dagar är som små glimmande guldkorn i sand. Dagar jag behåller. Och kan se tillbaka på.
Vissa dagar. Suger. Då går ingenting rätt. Då får minsta lilla extra vikt mig att tappa balansen och falla. Dagar då jag helst av allt skulle vilja krossa alla världens speglar. Då frustrationen är desperation under huden. Vad vill du, varför, hur, när, var, vem? Vad spelar du ens för roll? Sådana dagar då jag vill fly ut ur sitt skinn, bort från mig själv. Bort från allt. Dessa dagar får mig att undra. Vad som egentligen betyder något.
Andra dagar. Det finns tusentals olika sorters andra dagar. Fina dagar, lugna dagar, arga dagar, döda dagar, sorgsna dagar, glada dagar, och så vidare i några rader till. Och hur många dagar lever inte en människa.
Vad vill jag ha sagt? Det har jag ingen aning om som vanligt. Men idag var en mellandag/dålig dag. En ensam dag.
Jag: Jag har typ ingenting jag måste göra när jag kommer hem. Det är skönt men lite jobbigt också, det är då man inser hur ensam man är...
Stina: Men du eller, du är typ den minst ensamma personen jag känner!
Jag: Jag är typ den mest ensamma personen jag känner.
Stina: Då kan du inte känna speciellt många..
Idag är jag ensam. Imorgon är jag ensam. Jag är alltid ensam. Alla är alltid ensamma. "Every creature on this earth dies alone". Jo tack, jag vet. Det är sjukt att man ska behöva stå ut med att vara ensam med sig själv varenda jävla millimakronanosekund av sitt hur-lång-det-nu-blir liv.
Kram
Vrid dig med (anagram)
Att ha huvudet fullt av snor känns inte som det bästa när man ska ha stort-mega-jätte-samhälskunskapsprov. (Och då menar jag det fysiska snoret. Att ha huvudet fullt av politik hade nog varit ganska bra faktiskt.) En annan sak med Sh-prov är att vi inte kommer att ha någon ensemble vilket suger litegrann.
Jag har hört att man spränger en hel jävla massa hjärnceller när man nyser (men med det kanske det är som med att man blir jävligt ful resten av livet om vinden vänder när man gör grimaser). Jag kan i alla fall inte ha så många kvar nu då, efter idag (det kanske märks). Kanske lika många som jag hade i fredags? Jag vet inte. Ingen vet. (Jag tror jag ska gå och ringa Linda Bengtzing).
Uttrycket prosit, som man säger till en person som just nyst, är latin och betyder "må det gagna" (från prosum, "vara nyttig"). haha det visste ni inte! Och inte jag heller. (Och ungefär lika lite vet jag varför texten är här uppe.)
WAAATÄVÄÄÄÄ.
Nu har jag kommit till det stadiet att jag insett att jag inte skulle ha skjutit upp det sista läsandet tills nu. Provpaniken infinner sig och varför har jag inte pluggat mer? Då har jag ändå varit duktig och gjort en del idag. Och diskat också. Puh.
Åh, hur var det nu? Liv, jag förstår dig inte. Ganska mycket förstår jag inte. Ganska mycket vet jag inte om jag vill förstå. Som det här med Eukommissionen, det verkar mest jobbigt.
Annars då?
Jorå, solen skiner och det regnar och däremellan är det ganska mycket slask. Men lite snö också.
Nu låter det som att jag är asopepp och seg. Och det är jag. Men annars har helgen vart fin. Fredagsmaskeraden var aspepp. Lördagen var det mysigaste på länge. Idag var/är snorig men det var fint med lussebullar och Sagan om Ringen Extra material.
Nu undrar jag mest bara vart jag är på väg. Och om det är meningen att jag ska försöka läsa kartan och ta ut riktningen. Eller om jag bara ska spatsera runt. Och se om jag hittar någon trevlig stig. Wohooo, vilken underbar metafor.
Och så ser jag framemot en natt fylld av... ännu mer
SNOR!
Natti, natti.
Julklappsreklam på Tv4:
Till henne: tre nr av Elle
Till honom: tre nr av Allt om historia
Eh...?
Wuthering heights
På ensemblen i måndags bestämdes det att vi ska testa att spela en Kate Bush låt. Jag, som inte lyssnat på henne på ett långt tag nu, satte precis in skivan i min dator och insåg hur sjukt bra hon är. Iiihk, viss musik vill man bara typ... hoppa in i. Kate Bush gör sån musik. Även om jag tror att det är så med den att antingen älskar man den och tycker att hon är skitcool och helt genialisk eller så hatar man den och tycker att hon är galen och dum i huvudet. Galen är hon nog i och för sig. http://www.youtube.com/watch?v=xz07Hf5htfY&feature=related
Idag var en bra dag. Trots huvudvärk och enorm trötthet (jag höll på att somna på religionslektionen och på gympan gjorde jag ingen skillnad på mina medspelare och de i motsatta laget.) Fika på Espressohouse (i Uddevalla!!!) med Emma var trevligt och mycket bra. Puss på dig och sånt! Sen var det snabbvisit hos Stina och Västerskolans Julkonsert. Vi plus tre trettiondelar(eller hur många vi nu var) av 9D stod utanför kyrkan och var nostalgiska, ojade oss över att när vi kommer stå där när vi är fyrtio så är förmodligen Elisabeth och Eva pensionerade för ganska längesedan, pratade om återträff, och upprördes över gamla människors fräckhet (de gick före på det mest ohängda sätt jag varit med om!)
Yes och om konserten är inte så mycket att säga förutom att det var mycket nytt (sånt som vi minsann inte höll på med på vår tid) och lika finstämt som vanligt (med vissa undantag dock). Och jag kom på att vi håller på att gå ur tiden. Numera är det bara årskurs 7, 8, 9 - som fortfarande möjligtvis vet vilka vi är. Ahhh, vi är så gamla! (Ge mig en rulator, nu!)
Det är en kvinnlig författare i typ 30-40 årsåldern med dreads på TV! Fan vad coolt, sån ska jag också bli! Wiii!
Yap, bloggskrivandet var på topp idag. Nu ska jag läsa samhällskunskap.
("Lycka till med det!"
"Åh, Tack!")
Puss
I need a kicking cause I'm fake
Nu är jag mest allmänt förvirrad för jag är så dålig på att planera och har inte sovit jättemycket så hissen går ungefär bara till andra våningen känns det som. Körrep imorgon i alla fall och träffa Gotland-Sofii! Wiii!
Jag fattar ingenting och jag tror inte att ni gör det heller
But hey, min blogg är tolkningsbar!
